Nalles Musik

Om mig

Hoppa direkt till:

• Bakgrund
• Utbildning
• Pedagogik
• Utbildning utomlands

Bakgrund

Född och uppvuxen i Jämtland. Jag hade en morfar som alltid sjöng och spelade.

Vi bodde i samma by och om man gick ut kunde man alltid höra när morfar var hemma för han hade en vacker bas som bar långt och han sjöng jämt.

Min morfars föräldrar ansåg det mycket viktigt i livet att spela och sjunga så alla barnen fick lära sig ett varsitt instrument vilket resulterade i att bröderna hade en egen kammarorkester i familjen. Morfar spelade Cello. Min mamma spelade gitarr och sjöng så min uppväxt präglades av mycket musik.

Jag fick börja spela fiol för Nils-Emil Ohlsson samtidigt hade vi en bonde som hette John i min by som var folkmusiker, han kom ofta förbi och hade alltid en ny låt att lära mig.

Det som var bra med John var att han tyckte aldrig att någon låt var för svår för mig trots att jag bara var 7 år, det är bara att prova tyckte han.

Nils-Emil lät mig spela orkester tidigt och när jag var 12 fick jag börja spela i jämtländska ungdomsorkestern. Varje sommar hade vi ett orkesterläger ett par veckor där ungdomar från hela Sverige samlades för att spela ihop under Axel Herjös ledning.

Utbildning och erfarenhet

1979 fick jag börja musikgymnasiet i Härnösand, på den tiden fanns bara 6 musikgymnasier i Sverige så vid 16 års ålder fick jag flytta hemifrån.

Det blev många fantastiska och speciella år. Då nästan hela klassen var elever från norr om Dalälven så levde och musicerade vi ihop större del av dygnet. Vi läste sociallinjens ämnen på förmiddagen sen låg nästan alla musiklinjens ämnen på eftermiddagen vilket gjorde att vi hade väldigt sena kvällar då vi även var tvungna att öva sent. Spelade i Härnösands orkesterförening under ledning av Kurt Lewin (altviolinist i Kyndelkvartetten).

Fiollektionerna var uppdelade så vi fick spela klassisk fiol för Fritz Nauer och folkmusik för RöjåsJonas.

Vid det här laget hade pianot tagit en stor plats i mitt hjärta, fick spela piano för jazzpianisten Lennart Berggren.

Lärarna upptäckte tidigt att jag hade stor fallenhet för att undervisa så 1981 började jag vikariera för sjuka lärare på musikgymnasiet.

Hösten 1981 fick jag fasta egna elever och sen dess har jag alltid haft elever.

När gymnasiet var avklarat återvände jag till Jämtland men redan efter ett par veckor ringde Sven Källstrand rektor vid kommunala musikskolan i Östersund och erbjöd mig en pianolärartjänst som jag jobbade med ett år.

Men min ambition var ju att komma in på musikhögskolan så jag började ta fiollektioner för Olle Lindgaard som då var fiollärare på musiklinjen på Birka folkhögskola, pianolektioner för Lars Ruut och teorilektioner för Per Sundbom. 1983 började jag på den förberedande utbildningen för musikhögskolan på Birka.

Vi blev en kammarorkesterklass och fick vara med om fantastisk många roliga konsertprojekt och resor. Mest minnesvärt var besöket i Berlin. Jag fick sitta med på pianolektion som Hans Leygraf ledde, vi besökte Steinways & sons verkstad där man fick se hur man tillverkar en Steinwayflygel helt för hand tom strängarna.

Vi hade ett gästlärarsystem då lärare från olika Musikhögskolor kom upp och gav oss lektioner med jämna mellanrum förutom de instrumentpedagoger vi hade på utbildningen.

Efter Birka flyttade jag till Uppsala för att kunna ta instrument lektioner för riktigt bra lärare och det gick inte så många veckor förrän Pär Petersson ringde mig och frågade om jag inte hade lust att börja jobba på kommunala musikskolan och där blev jag kvar i 10 år med en blandad tjänst där jag bland annat fick jobba som kompanjonlärare i musik och ackompanjatör till danslärarna och piano/fiol elever. Man anpassade min tjänst så att jag samtidigt kunde utbilda mig färdigt i Stockholm.

1986 blev jag tilldelad ett kulturstipendium där jag fick en körledarutbildning i Jämtlandslänslandstings regi under Orwar Eriksson.

1987 började jag på Musikpedagogiska högskolan i Stockholm, där jag fick en fantastisk bred utbildning. Min inriktning var lågstadiemetodik fiol, piano och sångpedagogik samt specialutbildning för barn med olika funktionsnedsättningar bland annat autism. Fiolmetodik för Evabritt Tilling Gratte och fiollektioner för Lars Fresk. Pianometodik för Kerstin Linzander och Margareta Strömblad. Sångpedagogik för Margareta Thalén.

Fortsatte med orkesterspel och bildade en pianotrio med två kollegor som vi turnerade med och var ett par år på sommarkurs i ensemblespel med Freskkvartetten som lärare.

Pedagogik

I början av 90-talet startade jag en privat musikskola eftersom den tid man fick till varje elev på musikskolan blev mindre och mindre och det blev otroligt svårt att lyckas hålla någon större kvalitet på undervisningen.

Som privatlärare har jag en mycket större flexibilitet under ett lektionspass och en arbetsro där jag verkligen kan sätta eleven främst. Hemma hos eleven är det också betydligt lättare att upptäcka med vad de har de största bekymren med i speltekniken eller med motorik. Sånt som man inte har tid att bena ut på en lektion som är under tidspress. Då blir undervisningen riktigt rolig med många skratt varje lektion. Då får eleven tid att lära hur de kan fokusera sig på en arbetsuppgift och hur de får resultat samt lära sig att använda sina verktyg för att nå framsteg och framgång. Att spela ett instrument ger en unik träning att vid motgångar inte ge upp utan öva och öva och prova igen och helt plötsligt var det där som var så svårt inte ett dugg svårt.

Ett unikt sätt att stärka sitt självförtroende.

Jag sätter alltid mina elever i första rummet, vilket inte bara blir skratt utan även många tårar tillsammans. En unik möjlighet att jag får följa ett barn genom alla livets skiften och tillsammans få bygga upp varje barns självförtroende till att bli starkt för framtidens alla utmaningar.

När jag började undervisa följde jag alltid en kursbok men märkte snart att det inte går att få det att fungera för alla barn. Istället försökte jag hitta en egen väg med hjälp av alla erfarenheter jag bar med mig.

I Uppsala fick jag börja i suszukiförbundet och lära mig deras metodik. Där fanns mycket bra delar men även delar som inte alls är bra eller fungerar för alla barn.

I fiolmetodik hade jag Evabritt Tilling och hon var mycket kritisk till denna metod så jag lämnade ganska snart denna undervisningsmetod.

Idag har jag kommit så mycket längre med mina mer än 30 års erfarenhet.

Det viktiga för mig är att barnet tycker det är roligt. Därför får de alltid spela sina önskelåtar och i gengäld får jag alltid till slut komma med mina förslag på låtar oavsett om det blir inom klassiskt, jazz, blues, pop, rock eller något annan genre.

Barnet eller människans förmåga att lära är mycket större än man kan tro.

Jag låter alltid eleven få spela svårare stycken än man tror är möjligt det är helt enkelt upp till mig som pedagog att se till att projektet lyckas. Att eleven får de nycklar den behöver för att lyckas.

Gehörsundervisningen är A och O då det är viktigt för en elev att imponera med sina kunskaper för andra att inte behöva ha noter för att dra en låt spontat.

Bara en sån sak stärker ens självförtroende enormt.

Noter lär man sig hela tiden parallellt.

Att behärska ackordsspel är en jätteviktig grund att stå på så det får alla elever lära sig så tidigt som möjligt och då lär man sig alla ackord direkt.

I den nya läroplanen i grundskolan är det idag ett betygskrav i ämnet musik att

behärska ackordsspel på piano.

Utbildning utomlands

1989 var jag till Australien, med i bagaget hade jag ett stipendium för att under några veckor studera babyrytmik i north Queensland. Under resan fick jag även möjlighet att följa en piano och en fiollärare under några veckors tid. Båda lärarna ansågs väldigt duktiga men till min stora fasa ägnade sig fiolläraren med

att hela tiden bestraffa sina elever med en linjal och kom aldrig med några uppmuntrande kommentarer.

Pianoläraren var betydligt bättre.

Jag har alltid försökt få tid att askultera hos andra lärare på mina utlands resor

För man kan alltid lära sig något av andra kollegor. Det mest minnesvärda var musikläraren vid amerikanska skolan i Tunis. Hon kunde leda sina musiklektioner helt utan prat och skapa det mest fantasifulla och innehållsrika musiklektioner under den egna tystnaden och rummet helt fyllt av musik. Barnen visste precis vad de skulle göra bara genom att se hennes ansikte.

Tyskland har gett mig jazz för barn vid pianot även där en kurs.

Det roligaste som finns är att vara pedagogiskt nyfiken.